Under en dag tycks det kunna hända en hel del, fast det inte ser ut som det händer nåt. Som idag. Vid första anblicken av idag verkade det vara en dag som alla andra, vilket i och för sig är rätt eftersom alla dagar innehåller en mångfald av händelser. Jag börjar om..

Dagen idag var en vanlig dag, en dag som alla andra dagar, det vill säga en dag med en mångfald av händelser – de flesta små och inte alldeles tydliga, men för den sakens skull inte obetydliga. Starten innebar kaffe med besök. Kaffe är ett viktigt inslag i livet och kan därför behöva nämnas mer än en gång. Kanske ett av de viktigaste inslagen för att en dag överhuvudtaget ska bli dag och inte enbart genomlevas i nån form av gråtöcken, som enbart forceras framåt på grund av det starka sug efter nån odefinierbar flytande substans som ger en påföljande känsla av att vara vid medvetande. Brist på koffein under dagens första timmar är, på grund av påföljande våldsamt skrikande inre och för den delen yttre, en enorm hälsorisk. Blir man inte galen, så blir någon annan galen på en och båda tillstånden är lika hälsovådliga. När koffeinnivån var säkerställd till åtminstone inte längre farligt låg, gjorde sig arbetslivet påmint. Dagen till ära i positiv anda och genom en positiv kvinna. Glad i hågen företogs därefter en resa norrut. Resan visade sig vid framkomst innehålla erbjuden lunch, kaffe, meditation och mer kaffe. Samtliga aktiviteter medförde en insättning på energikontot. En energisk version av gott och blandat helt enkelt. Under nämnda besök gjorde även verkligheten i energikrävande form sig påmint.

IT-teknik i all ära, men ibland vore det bäst om en del inte kunde få tag på en i tid och otid. Rent ego är jag för trött, alldeles för sliten och har alldeles för lite energi för att kunna avkrävas att hålla uppe någon annan. Mina barn är en sak, dem gör jag vad som helst för att hålla upp. Det innebär även att försöka hålla mig själv över ytan och upprättstående, för rasar jag är risken väldigt stor att mina kära döttrar också gör det. Därför kan jag inte se till att hålla uppe någon annan, före vare sig mina barn eller mig själv. Det är dock inget som tas emot på ett alltigenom positivt sätt, snarare tvärtom hos en del och denna del vill dessutom gärna poängtera sitt ogillande genom att försöka generera skuldkänslor. Det lyckas dessutom relativt ofta och då med en fatal energiförlust som följd. En energiförlust vars följder är svåra att åtgärda och som sällan hinner ombesörjas helt innan nästa energiattack av liknande karaktär påbörjas. Så var fallet även idag. Trots tidigare energiförluster av liknande beskaffenhet, fortsatte idag ett av utifrånkommande hot mot den redan farligt låga energinivån sin ständigt pågående stridsföring. Även idag följde samma konsekvens som så många gånger förr, nämligen att energin så gott som försvann. Känslan när det händer är förtvivlan. Sätt tanken på att det är en enorm kraftansträngning att kliva upp en del dagar i relation till att den lilla energin som finns dessutom slungas iväg till följd av krav från någon som borde veta bättre, så kanske känslan av förtvivlan blir förståelig. Det medför nämligen att det lilla som annars skulle kunnat genomföras, inte längre är möjligt och bara det i sig tar energi.

I vilket fall som helst packades såväl energiförlust som jag in i bilen och drog iväg till Smäckestugan vid Malungs kyrka för deltagande i grupp för dem som förlorat någon. Det är bra att träffas i en sån grupp, det ger mycket att kunna se att andra känner liknande känslor, är med om liknande situationer och konstant sällskapar med den ständigt närvarande tröttheten. Kvällen handlade om hur vi mådde just nu, i jämförelse med hur vi mådde precis när vi förlorade våra nära och kära. Det är modiga människor som är med i gruppen, människor som vågar visa upp sin sårbarhet, sin sorg och sin litenhet inför livet och dess skeenden. Samma människor törs även skratta åt livet, vara glada för de stunder de fått och växa av sina erfarenheter. Det är en ynnest att få delta i grupper av nämnda slag och tacksamhet är ett ord som inte riktigt räcker till för att beskriva känslan som kommer sig av den möjligheten. Dessutom erbjuds fika och naturligtvis kaffe, allt i kombination med en tänd brasa i kaminen och ljus på bordet. Så i motsats till energiförlusten innan, är dessa sammankomster en form av energipåfyllnad. Efter avslutad gruppsammankomst stod affärslivet och väntade. Det i sig är en katastrof energimässigt, men idag var det lite annorlunda. På vägen till affären pratade jag med två personer i telefonen. Båda samtalen lämnade efter sig en känsla av nja, sådär. Flertalet tydliga minustecken på energikontot. Inne på affären stötte jag däremot ihop med en väldigt uppskattad person, som jag inte sett på ett tag. Det var kvalitet, som naturligtvis genererade omedelbara pluspoäng på redan nämnda energikonto. Ibland kan en kram från någon man tycker om och respekterar faktiskt utgöra skillnaden mellan en bra och en dålig dag, även om dagen idag har innefattat en hel del positivt så var nämnda möte en riktig vitaminkick för själen. Dessutom inhandlades kardemummaskorpor och det i sig är totalt uppenbart bra för själen. Väl hemma fick jag besök. Förutom att Emelies pappa följde Emelie in när han skjutsade hem henne, så kom Tove. Tove, kaffe och kardemummaskorpor är helt klart en insättning.

För att sammanfatta dagen, de positiva bitarna har utgjorts av: kaffe, arbetslivskvinna, besök norröver med lunch, kaffe och meditation, grupp, ljus, brasa, handlande kramar, kardemummaskorpor, Tove och Emelie med pappa. De negativa bitarna har utgjorts av: energislukande stridsföring, handlingen i sig, suspekta telefoner och energiförlust som tog energi. Enda som återstår att göra är väl att som vanligt välja. Välja det förhållningssätt som man anser gynnar en bäst och för min del är det att se de positiva aspekterna av dagen som övervägande. En vanlig dag, men en ovanligt bra dag med andra ord.