Bara kort..











Murphy i högform

Får väl lov att ge mannen som ständigt strular till mitt liv en eloge. Egentligen vet jag inte om jag tycker han förtjänar det, men eftersom alla steg i rätt riktning ska uppmuntras så bortser jag väl från mina inre protester och gör en halvhjärtad vågenrörelse för att hylla detta enorma uttryck för samarbetsvilja.

Jag har sedan ett tag tillbaka ansett att det alltid är nåt pådrag på gång och att min telefon ringer eller låter oavbrutet. Så råkade frasen "jag får f_n aldrig vara ifred, jag ska tamejsjutton ta och byta nummer" slinka ur mig en dag, när det verkade som om alla från jordens alla hörn bestämt sig för att bombardera just mig med samtal eller sms. Då helt plötsligt hände det! Mr Murphy lyssnade intresserat till vad jag sa med motfrasen "poff till din tjänst" i beredskap. För att dessutom bevisa sin enorma samarbetsvilja såg han till att arbeta snabbt också, så redan morgonen därpå hade jag beviset i min hand. Det bestod av min telefon som helt plötsligt var helt obrukbar till allt annat än fotografering. Inga sms gick att sända och inga telefonsamtal var möjliga att ringa. Eller i alla fall nästan inga telefonsamtal, till Telia var det helt möjligt att komma fram och det var ju bra det. Det gav nämligen vetskapen om att mina två senaste telefonräkningar var betalda, men den innan dessa två hade uppenbarligen blivit bortglömd! I och för sig går det inte att påstå att förvåningen är så särskilt stor, det på grund av den enorma förvirringen som däremot är desto större. Tre minuter senare var nämnda faktura betald, men telefonen den fortsätter att vara obrukbar.. förutom som kamera då. Det enda förvånande med alltihop är Mr Murphys plötsliga samarbetsvilja. Ena dagen önskar man sig en tyst telefon, andra dagen är det verkställt. Vem hade kunnat tro det?

Eftersom Telia numer är de enda som går att nå via telefon, eller i alla fall via min telefon, så har en del funderingar kring vilken effekt ett konstant ringande till nämnda bolag för att småprata när jag är uttråkad, ensam, hungrig, ska handla, vill diskutera antalet sandkorn i Sahara eller helt enkelt inte har nåt annat för mig kan ha för effekt i samband med tiden för återaktivering av mitt abonnemang. Det skulle kunna leda till att de i ren desperation slår igång det bara för att få vara ifred förstås, men med tanke på Murphys senaste framträdande i mitt liv törs jag inte chansa. Antagligen säger de upp alla möjliga former av abonnemang och bannlyser mig ur Teliavärlden vid ett sånt försök, så njae.. det är nog lika bra att ligga lågt och istället försöka klura ut vilket nästa djävulskt genomtänkta schackdrag i den nya samarbetsandan från Mr Murphys sida kommer att bli.


Låter nästan osannolikt likt nån.. vet inte varför Mr Murphys namn
sveper genom mitt huvud?!!

Brottsoffer i Rättvik


Helgen har spenderats i Rättvik tillsammans med andra  från Brottsofferjourerna i Dalarna. Syftet med denna helgstripp var utbildning och såväl den som logi var förlagd till Stiftsgården. Det är första gången mina vägar lett mig just dit, men efter den här helgen kan jag varmt rekommendera det vidare. Det var ett mysigt, fridfullt och helt igenom trevligt ställe, som låg på en mycket vackert plats helt bredvid Siljan. Det mest negativa var väl all den goda mat som serverades väldigt ofta.

Även utbildningen var bra och mycket intressant kunskap flödade in genom våra spetsade öron. Under lördagens sista utbildningstimmar kom en brottsutsatt kvinna och berättade sin historia. Den var stark, tragisk och bedrövande berörande. Mycket av den sociala trygghet som många tror Sverige består av kommer aldrig mer att bli sig lik efter att ha fått höra den berättelsen. Tyvärr kan jag inte påstå att jag är förvånad, jag önskar dock att saker och ting vore annorlunda. Det går inte att säga annat att det, trots det tragiska innehållet, är fascinerande modigt att ställa sig framför en så pass stor grupp av människor och helt utlämnande berätta sin historia. Det är modigt att våga berätta nåt som är så starkt för personen i fråga att det fortfarande sker under ett flöde av tårar. Jag blir alltid lika imponerad över dessa starka människor, som kämpar så i total motvind utan att någonsin ge upp. Storhet och styrka är vad det är.

Lördagkvällen innefattade en promenad till Rättviks centrum och naturligtvis ut på långbryggan. Solnedgången var helt betagande och sandstranden tog fram de mer romantiska sidorna hos en del medlemmar. En barnkaruselltur i solnedgången på vägen tillbaka till Stiftsgården hanns också med. Smärtsamt roligt kanske är en korrekt beskrivning av det. Yrsel är nåt som lätt uppstår i såna anordningar kan jag tala om, men vad gör man inte för att njuta lite av stunden och livet. Därefter spenderades resterande kväll tillsammans med många av övriga brottsofferjoursmedlemmar. Många härliga historier berättades och många underbara skratt var det. Det är alldeles strålande trivsamt när människor bjuder på sig själv och det gjorde alla under lördagskvällen på ett helt förtjusande sätt. Påfyllnad av livslust är nog egentligen en bra sammanfattning av kvällens bravader. Även söndagen innehöll föreläsningar av olika slag, bra sådana även då. Dessa båda dagar gav mycket trivsam inspiration att ta med hem till vår orts jour. Det är kul att bli inspirerad, det är trevligt att träffa människor som bjuder på sig själv i kombination med att de bryr sin om andra och det är mäktigt att träffa modiga människor som delar med sig av svåra saker de varit med om men som ger viktig kunskap för fler än dem då. Så en bra helg med bra influenser och intryck med andra ord. Dessutom i närheten av vatten i form av Siljan, helt revitaliserande för själen minsann.  

Konton, koffein & kramar

 

Under en dag tycks det kunna hända en hel del, fast det inte ser ut som det händer nåt. Som idag. Vid första anblicken av idag verkade det vara en dag som alla andra, vilket i och för sig är rätt eftersom alla dagar innehåller en mångfald av händelser. Jag börjar om..

 

Dagen idag var en vanlig dag, en dag som alla andra dagar, det vill säga en dag med en mångfald av händelser – de flesta små och inte alldeles tydliga, men för den sakens skull inte obetydliga. Starten innebar kaffe med besök. Kaffe är ett viktigt inslag i livet och kan därför behöva nämnas mer än en gång. Kanske ett av de viktigaste inslagen för att en dag överhuvudtaget ska bli dag och inte enbart genomlevas i nån form av gråtöcken, som enbart forceras framåt på grund av det starka sug efter nån odefinierbar flytande substans som ger en påföljande känsla av att vara vid medvetande. Brist på koffein under dagens första timmar är, på grund av påföljande våldsamt skrikande inre och för den delen yttre, en enorm hälsorisk. Blir man inte galen, så blir någon annan galen på en och båda tillstånden är lika hälsovådliga. När koffeinnivån var säkerställd till åtminstone inte längre farligt låg, gjorde sig arbetslivet påmint. Dagen till ära i positiv anda och genom en positiv kvinna. Glad i hågen företogs därefter en resa norrut. Resan visade sig vid framkomst innehålla erbjuden lunch, kaffe, meditation och mer kaffe. Samtliga aktiviteter medförde en insättning på energikontot. En energisk version av gott och blandat helt enkelt. Under nämnda besök gjorde även verkligheten i energikrävande form sig påmint.

 

IT-teknik i all ära, men ibland vore det bäst om en del inte kunde få tag på en i tid och otid. Rent ego är jag för trött, alldeles för sliten och har alldeles för lite energi för att kunna avkrävas att hålla uppe någon annan. Mina barn är en sak, dem gör jag vad som helst för att hålla upp. Det innebär även att försöka hålla mig själv över ytan och upprättstående, för rasar jag är risken väldigt stor att mina kära döttrar också gör det. Därför kan jag inte se till att hålla uppe någon annan, före vare sig mina barn eller mig själv. Det är dock inget som tas emot på ett alltigenom positivt sätt, snarare tvärtom hos en del och denna del vill dessutom gärna poängtera sitt ogillande genom att försöka generera skuldkänslor. Det lyckas dessutom relativt ofta och då med en fatal energiförlust som följd. En energiförlust vars följder är svåra att åtgärda och som sällan hinner ombesörjas helt innan nästa energiattack av liknande karaktär påbörjas. Så var fallet även idag. Trots tidigare energiförluster av liknande beskaffenhet, fortsatte idag ett av utifrånkommande hot mot den redan farligt låga energinivån sin ständigt pågående stridsföring. Även idag följde samma konsekvens som så många gånger förr, nämligen att energin så gott som försvann. Känslan när det händer är förtvivlan. Sätt tanken på att det är en enorm kraftansträngning att kliva upp en del dagar i relation till att den lilla energin som finns dessutom slungas iväg till följd av krav från någon som borde veta bättre, så kanske känslan av förtvivlan blir förståelig. Det medför nämligen att det lilla som annars skulle kunnat genomföras, inte längre är möjligt och bara det i sig tar energi.

 

I vilket fall som helst packades såväl energiförlust som jag in i bilen och drog iväg till Smäckestugan vid Malungs kyrka för deltagande i grupp för dem som förlorat någon. Det är bra att träffas i en sån grupp, det ger mycket att kunna se att andra känner liknande känslor, är med om liknande situationer och konstant sällskapar med den ständigt närvarande tröttheten. Kvällen handlade om hur vi mådde just nu, i jämförelse med hur vi mådde precis när vi förlorade våra nära och kära. Det är modiga människor som är med i gruppen, människor som vågar visa upp sin sårbarhet, sin sorg och sin litenhet inför livet och dess skeenden. Samma människor törs även skratta åt livet, vara glada för de stunder de fått och växa av sina erfarenheter. Det är en ynnest att få delta i grupper av nämnda slag och tacksamhet är ett ord som inte riktigt räcker till för att beskriva känslan som kommer sig av den möjligheten. Dessutom erbjuds fika och naturligtvis kaffe, allt i kombination med en tänd brasa i kaminen och ljus på bordet. Så i motsats till energiförlusten innan, är dessa sammankomster en form av energipåfyllnad. Efter avslutad gruppsammankomst stod affärslivet och väntade. Det i sig är en katastrof energimässigt, men idag var det lite annorlunda. På vägen till affären pratade jag med två personer i telefonen. Båda samtalen lämnade efter sig en känsla av nja, sådär. Flertalet tydliga minustecken på energikontot. Inne på affären stötte jag däremot ihop med en väldigt uppskattad person, som jag inte sett på ett tag. Det var kvalitet, som naturligtvis genererade omedelbara pluspoäng på redan nämnda energikonto. Ibland kan en kram från någon man tycker om och respekterar faktiskt utgöra skillnaden mellan en bra och en dålig dag, även om dagen idag har innefattat en hel del positivt så var nämnda möte en riktig vitaminkick för själen. Dessutom inhandlades kardemummaskorpor och det i sig är totalt uppenbart bra för själen. Väl hemma fick jag besök. Förutom att Emelies pappa följde Emelie in när han skjutsade hem henne, så kom Tove. Tove, kaffe och kardemummaskorpor är helt klart en insättning.

 

För att sammanfatta dagen, de positiva bitarna har utgjorts av: kaffe, arbetslivskvinna, besök norröver med lunch, kaffe och meditation, grupp, ljus, brasa, handlande kramar, kardemummaskorpor, Tove och Emelie med pappa. De negativa bitarna har utgjorts av: energislukande stridsföring, handlingen i sig, suspekta telefoner och energiförlust som tog energi. Enda som återstår att göra är väl att som vanligt välja. Välja det förhållningssätt som man anser gynnar en bäst och för min del är det att se de positiva aspekterna av dagen som övervägande. En vanlig dag, men en ovanligt bra dag med andra ord.

Energispar

Trött, grå, regnig och kall dag. Har därför ägnat mig åt trötta aktiviteter, som att sova bort dagen. Har inte varit till någon större hjälp, men det hade det inte varit att låta bli heller så varför skulle jag. Dessutom, under tiden jag sov pågick tydligen aktiviteter i mitt kök. När jag kom ner nyvaken och disorieterad, var disken ett minne blott och maten stod på bordet. Ett klart bevis för vilken enorm förbättring lite sömn kan medföra.

I övrigt har lugnet hägrat. Det mesta som hänt har varit att det numer har flyttat in flera knölar i mitt hus. Kan uppfattas som att det går utför, först svin och nu knölar, men svinen är den typen av svin som är trevliga (läs inburade - det förklarar mycket) och knölarna är av den mer blommande karaktären. Blommande knölar är alltid trevliga, till skillnad från vissa andra knölsorter som man helst håller utanför sitt liv så gott det nu går. Camilla glittrar förkylt omkring, Emelie svassar förnöjt runt i hemmets lugna vrå och till och med husgudarna har intagit en relativt lugn inställning för dagen. Är bra, en del dagar är till för att vila och samla krafter. Energispardagar helt enkelt.

Livet från den knöliga sidan - rätt roande faktiskt

Rena porren..

..kanske det går att kalla det faktum att jag igår gick ner i tvättstugan och satt på tvättmaskinen flera gånger ;)

Hare bra



Skärtorsdag, blåkulla, fjädrar och en glad jävla påsk! Är väl såna här gånger man kan säga: hare bra, för att va hare verkar i alla fall inte så bra

Läste i Värmlands Folkblad vad barn sa om påsk..

Vem är påskharen?
– Det är en hare som kommer till huset på natten och gömmer ägg. Han är väldigt hemlig och jag tror inte att han finns på riktigt eftersom jag inte har sett honom. Det är nog föräldrarna som gömmer äggen, säger Lucas.


Vad vet ni om Påskkärringarna?

– De flyger till det blå berget genom en dimma och där blir de jättesmå sen är de bara ett minne blott, säger Lucas.

 

Rätt kul :)

Lite mer..

En del dagar, som idag, är lite mer trötta, lite mer oinspirerade, lite mer omotiverade. Helt enkelt lite mer av allt, men allt som är innefattar någon form av negation. Det beror inte på nåt speciellt, utan dessa dagar bara dyker upp med jämna mellanrum för att påminna om att andra dagar helt enkelt är lite bättre och lite mer värda att njutas av. Av nån anledning verkar dessa mer-dagar dessutom alltid innefatta lite mer krångligheter. Det spelar ingen roll vad som ska utföras, utan det mesta har en förmåga att gå lite mer på tok. Tvättmaskinen krånglar, eller om inte den krånglar så krånglar du när du ska slå på den genom att springa in med höften i luckans låsanordning och bli lite mer blå än vanligt. Nån verkar ha ränt runt i ditt hem och kastat grejer omkring sig som naturligtvis trampas på eller tår lyckas sparkas in i, bara för att du ska bli lite mer öm. Det blåser lite mer än vanligt och vindarna är lite mer kyliga än de brukar och innehåller dessutom lite mer sand än annars, så du per automatik får en lite mer sandad syn på tillvaron som faktiskt leder till att nåt blir lite mindre - tyvärr är det som minskas flytet för dagen medan alla negationer konstant fortsätter att vara lite mer. Därefter verkar allt dessutom vara lite mer öken och du känner dig till och med lite mer helt jävla utmattad än vanligt.

Den stora frågan är vid det här laget vad det går att göra för att dagen ska bli lite mer uppåt, lite mer utvecklande eller lite mer effektiv? Förändra förhållningssätt kanske, acceptera att en del dagar bara är lite mer helt enkelt eller personligt utvecklad och mogen som du är hitta någon klatschig liten lärdom att dra för att bli lite mer sofistikerat komplicerad?

Dagen till ära gjorde jag nåt lite mer förfinat och lite mer invecklat utvecklande. Jag bestämde mig snabbt för att utnyttja dagens riktning lite mer, tog lite mer ansvar för att förändra upplevelserna av dagen och kröp helt enkelt ner under täcket och sov lite mer. Det ledde till att dagen helt plötsligt blev lite mer inspirerande, lite mer glittrande och till och med lite mer effektiv. Till och med tvättmaskinen bestämde sig därefter för att bli lite mer medgörlig, vilket ledde till att tvättberget minskade lite mer. Nu tänker jag strax dricka lite mer kaffe och därigenom få till och med lite mer energi. Dagen som till en början verkade bli lite mer öken än och innefatta en känsla av att vara lite mer blåst än vanligt, visade sig istället blåsa lite mer i medvind och bli en mycket bättre dag än jag hade förväntat mig.

M & M

Måndag och morgon.. en synnerligen usel kombination!

Impopulär - en merit

Precis så skulle det vara, i den bästa av världar skulle en del människor helt enkelt hålla sig i sin värld och inte ens veta om vart min värld låg. Eller det kanske skulle stävja nån utveckling, för det är väl genom kriser man växer sägs det. Det är bara det att efter förlusten av Carro och Henke, känns en del kriser rent ut sagt löjliga eller bara extremt onödiga. Man ska vara rädd om sin energi och en del saker eller personer är inte värd att slösa någon energi på. Med det inte sagt att dessa människor är sämre på något vis, de är bara inte särskilt kompatibla med min värld längre. Trots det löjeväckande i vissa situationer, kan jag uppenbarligen inte låta bli att påverkas och en sån dag var det idag. Via ett telefonsamtal fick jag information om agerandet från en oundviklig maktmänniska, ett agerande som ger vissa inskränkningar i en del av min värld. Jag kände mig först helt oförstående till själva handlandet och tänkte för mig själv, hur är det möjligt att en del inte har annat för ögonen än sitt eget lilla skinn och all prestige de måste försöka upprätthålla? Eftersom det inte krävs så mycket längre innan grundvalarna i min lilla värld skakas om, blev jag förutom häpen både arg och ledsen av det jag fick höra. Irriterad hörde jag mig själv muttra att det är extremt underligt att en del tillåts bete sig hur som helst, utan att någon törs säga till dem och skulle någon säga åt dessa personer vet jag inte riktigt vilka sanktioner som skulle komma av det. Alla sanktioner behöver inte vara av det väldigt tydliga slaget, utan kan ha utseendet av trevlighet och det rätta sättet att bry sig om officiellt, medan det kan slå tillbaka ganska hårt men osynligt för de flesta i omgivningen. Nonchalans, "glömska" när det gäller att vidareförmedla information, förlöjligande, förakt, gliringar eller att vara den med tolkningsföreträde och baktala någon annan på ett nedvärderande men skickligt manipulativt vis är också kännbara sätt att straffa ut någon på. Speciellt om denna någon är i en beroendeställning och den sanktionerande personen har det officiella tolkningsföreträdet. 

All denna makt till ingen allmännytta, bara en nedåtgående spiral för samtliga som kommer i närheten av denna kraft. Kanske en del av min otroligt starka irritation beror på att personen i fråga till en början var någon jag beundrade, men som sakta men säker förlorade sin position som beundrad till följd av sitt beteende. I min värld är det inte alldeles ok att inte stå för det man gör, inte ha någon som helst självinsikt, inte tåla ifrågasättande, sakna ödmjukhet, utge sig för att vara nån man inte är eller att hålla sin egen rygg fri på bekostnad av vem som helst annan. Det är nämligen min upplevelse av personen ifråga, inte sagt att det är den sanna bilden av den här personen, men det är min bild. Fast det var som sagt inte det från början och det kanske är mina egna förväntningar som varit för höga och det är därför personen rasat och dessutom rasat väldigt hårt. Hur det nu än är, har jag förlorat all respekt och tillit för den här personen och det enda jag känner numer är misstro. Så gott som varje gång jag hör något om personen har denne gjort nåt mindre vänligt.. alltid! En skrämmande tanke med det hela är möjligheten att jag ägnar mig åt spegling. Jag tror inte det, men övervägandet bör ändå göras.

Nåväl, hur det än är så bör ett annat förhållningssätt framarbetas. Arbetet med detta är redanpågående och har varit ett längre tag utan några riktiga framgångar, men plötsligt händer det! Fram till dess tänker jag meditera över klokorden från repekterad klokperson: det är helt enkelt en merit att inte vara omtyckt av en sådan person. Med dessa ord och en förhoppning om skilda världar framledes, tänker jag nu krypa i säng. I morgon är det nämligen en väldigt speciell dag, vi ska överraska Emelie som fyller år på söndag :)

Morgon igen

Dessa morgnar! Varför kommer de alltid så tidigt och dessutom för tidigt? Försöker för närvarande få ihop mina olika delar, som verkar ha intagit en väldigt avslappnad position och, som det känns, inte samma position. Vad gör det? Solen skiner, luften är klar och jag ska på.. japp, möte. Idag är det möte med arbetsgivare, Försäkringskassa, läkare och psykbryt. Kan bli ett intressant möte, men jag är inte det minsta upplagd. Uppenbarligen inte alla mina delar heller, de vill mycket hellre vila. Kanske på trappan, helst med mycket kaffe. Nåja, var dag ny så det kommer antagligen fler dagar med möjlighet till trappkaffe, sol och klar luft - i alla fall förhoppningsvis, för några garantier har man aldrig.

Men en del saker har jag ändå hunnit med att fundera igenom under morgonen. Vi stressar ofta runt i livet och gör sånt vi borde göra, men hur ofta gör vi sånt som får oss att känna oss levande och som får oss att må bra? Vad är det som är allra viktigast i livet. För mig varierar det så klart. Förutom min familj, min familj är alltid viktigast, men ändå glömmer jag ibland att visa dem det. Trots att vi bara har alla till låns, även oss själva, glömmer vi ofta att visa dem och oss själva hur viktiga de och vi är. Vi är ändå fast med oss själva hela livet, det är en ganska lång stund som jag ska stå ut med mig själv. Så åter till frågan, hur ofta gör vi sånt som får oss att känna oss levande? Eller hur ofta går vi genom livet levande istället för att genomlever det?

Tänkte dela med mig lite av en del av George Carlins livsvisdom. Han var en amerikansk ståup komiker med vass tunga och som var känd för sina många provocerande uttalanden, gärna samhällskritiska sådana. Han blev 102 år innan han drog vidare, så han hann väl med att samla på sig en del vetande om livet.

Ett uttaladen han gjort om livet och döden: Det mest orättvisa med livet är hur det slutar. Livet är tufft, det tar mycket av din tid. Vad får du ut av det? Din död! Vad är det, en bonus? Jag tror att livscykeln är bakvänd. Du borde dö först, så du får det ur världen. Sen bor du på ett ålderdomshem. Du blir ut slängd när du blir för ung, och får en guldklocka, du börjar arbeta. Du jobbar tills du är fyrtio år och du är ung nog att njuta av din pension. Du provar droger, alkohol, du festar och blir redo för gymnasiet. Du börjar i grundskolan, du blir ett barn, leker och har inget ansvar. Du blir en liten baby, du flyttar tillbaka in i magen och spenderar dina sista nio månader flytande. ....och du avslutar som en orgasm. 

Himla kul! Dock tycker jag att det säger en del. Vi borde dö först, så vi får det ur världen. Är det inte så att väldigt många människor går genom livet, så rädd för att dö, att de glömmer att leva? Nåväl, tillbaka till livsvisdom nu då.

  1. Undvik alla nonsenssiffror - dessa inkluderar ålder vikt och längd. Låt din doktor oroa sig över dessa siffror, det är han avlöand för.
  2. Försök att bara skaffa glada och pigga vänner - de sura och griniga drar bara ner dig.
  3. Lär så länge du lever.
  4. Njut av enkla saker.
  5. Skratta ofta, länge och högt.
  6. Tårar är ibland oundvikliga - försök att uthärda sorg och smärta, de är en del av livet. Den enda som är med dig hela ditt liv är du själv, så LEV MEDAN DU LEVER.
  7. Omge dig med sånt du älskar - vare sig det är din familj, vänner, husdjur, prydnadssaker, musik, växter eller hobbies. dITT HEM ÄR DIN FRISTAD.
  8. Vårda din hälsa - om den är god, försök att bebehålla den. Om den är instabil, försök att förbättra den. Om den är är bortom din förmåga att förbättra, skaffa hjälp.
  9. Ta varje tillfälle i akt att berätta för folk att du älskar och tycker om dem.

Enkla råd, men ändå goda råd. Det kanske är så det är med livsvisdom och vad som får oss att må riktigt bra. Kanske är det bara i det enkla, lilla och genom att förändra inställning som man kan må bra. I vilket fall som helst anser jag att George Carlin var exceptionellt bra på att använda sig av ord och det avgudar jag :)

En fullspäckad dag

Dagen har bestått i möte, fika, möte, träff med Tove, träff med morsan och en dator, tvätt, möte med sorgegrupp och sen träff med meditationsgruppen. En bra dag, en jobbig dag och en utvecklande dag. En dag som har gått i de mänskliga mötenas tecken.

Mänskliga möten.. Idag har jag funderat lite över just innebörden i ordet möte. När möter man en annan människa, jag menar verkligen möter den människan, inte bara träffar? När händer det där magiska som egentligen bara kan hända de gånger man möts på samma nivå, när man respekterar varandra, ger varandra utrymme och känner viss förståelse för vad den andra pratar om. Går det ens att känna en sån förståelse för någon annan, om man inte har samma eller liknande erfarenheter själv? Återigen tänker jag på Carro och på hur jag inte kunde förstå när hon gjorde sig själv illa för att hon mådde dåligt. Det kanske är så, för att kunna möta en människa där hon är, måste man själv ha varit i en liknande situation för att överhuvudtaget kunna hitta igen den punkt det går att mötas på. Tål att tänkas på.




Bildligt talat..


Gjädjande tulpanbukett               Kammoflerat kaffe i solen              Fartfylld marschallsträcka


Vacker solnedgång                        Underbar Tove                              Löfte om vår


Efter senaste dagarnas gnällande känner jag att det är dags att göra ett litet dyk ner i den mer positiva fontänen ett tag. För så är det, trots gnäll och irritation, sorg och saknad händer det även en en hel del positiva saker. En del små saker, andra större, men det spelar ingen roll. Huvudsaken är att man tar sig tid att hinna se dem, alla vackra, underbara, storslagna inslag i vardagen som är så väldigt värda att faktiskt vara glad för.

 

Ta som igår bara. Då kom Tove med en väldigt vacker tulpanbukett till mig. Den var från hennes mamma som utan speciell anledning satt in pengar till Tove, för att hon skulle köpa mig och sig varsin bukett tulpaner. Dessutom sken solen och det var en utmärkt kombination till allt kaffe som ändå skulle avnjutas, så varför skulle det inte göras utomhus liksom. Camilla hämtade Emelie från skolan, ifall jag behövde sova och hon handlade också. Underbart omtänksamt! Middag under total grannsämja stod också det på menyn, med andra ord så åt vi tillsammans, Camilla, Eve, Tove, Johanna och jag. Mysfaktor i livet, god mat, underbara barn och goda vänner. Emelie var inte med tyvärr. Hon hade vid det laget redan åkt till sin pappa. Ett annat viktigt inslag för den allmänna trivselns skull, var den relativt stora godismängd som införskaffades i samförstånd med grannarna. För att vidga våra vyer en aning begav Tove och jag oss till Angelica framåt kvällningen. Vägen dit kantades, förutom av en helt underbar solnedgång, även av marschaller en del av sträckan. Himla elegant, vi antog naturligtvis att det måste vara till vår ära och det är ju faktiskt sånt som gör en så där lite spontanglad. Eller så kanske glädjen helt enkelt var en följd av att det var väldigt vackert. Väl hemma gjordes en upptäckt av stora mått när det kommer till att skönja tecken på vårens närvaro. Nämligen hade utsidan av närmaste affär utsmyckats med påskliljor i en urna. Strålande helt enkelt, bara det gav världen ett lite ljusare skimmer. Dagen avslutades med att bonushunden åter gjorde entré i min livssfär och med väldigt givande samtal och umgänge till egentligen alldeles för sent, men vad gjorde det? Ibland måste man njuta lite även om klockan påvisar att det är fel tid att göra det på.

 

 

Dagen till ära startades med tidig kaffegäst med medhavda bullar, därefter ytterligare lite sömn för att återkomma till verkligheten igen till Toves eminenta sällskap och kaffe i solens värmande sken. Även de alldeles strålande husgudarna plus bonusgud njöt av dagen. Till en början var mina dårar lite okopplade, men det avslutades raskt efter Novas bestämda åsikt att barn i lägre tonåren inte bör finnas på den här sidan bron. Hur hon visade det? Naturligtvis genom att skällande springa efter några barn i lägre tonåren med Harry hack i häl. Harry har inte särskilt mycket emot vare sig att barn, cyklar, bilar, hundar eller antagligen inte ens kor befinner sig på den här sidan bron eller för den delen på vår trapp. Däremot är Harrys livsfilosofi att där det händer, där är han. Nova å andra sidan har egentligen inte heller så mycket emot just nån levande varelse, men hennes livsfilosofi är: vad gör man inte för att få nåt att hända. De kompletterar varandra ganska bra får man säga. Deras adveture alá barnjakt idag avslutades dock raskt, såna beteenden och händelser är inte vad jag anser tillhöra vare sig kategorin livskvalitet eller facket för acceptabelt hundbeteende. När jag satt stopp för nämnda attack, stod en gubbe precis i anslutning till vår gård och muttrade något om att alla hundar borde vara hajmat! Vänta nu.. Hajmat??! Mohaha :) Tja, jag hajade i alla fall att han inte var nån hundfantast :) Det enda jag kunde tänka på var filmen "Hitta Nemo" och den är faktiskt rätt bra, så till och med hajmat associerades idag med nåt positivt. Dessutom är det irriterande med små, om än väldigt älskvärda, husgudar som tycker sig äga världen, så jag kan känna viss förståelse för herr surochbutter. Husgudarnas tilltag bestraffades naturligtvis med berövad frihet, jag kopplade dem och satte fast kopplena i trappan. Snabbt lyckades de små monstren tillfångata och binda en gisslan med sina koppel i sin kamp för frihet, gisslan var rejält torterad vid fritagningen av densamma och bestod av en en mindre grenbit. Lite grann av Novas filosofi igen, vad gör man inte för att få nåt att hända. Nåja, väl inne var alla gisslandramer och hajmatande gubbar ett minne blott. Lugnet återställdes och jag upptäckte att jag har spotify premium gratis en månad. Hur trevligt är inte det?!

 

Nova                                              Bonus                                           Harry

Sooooooool                                    Kaffe i solen igen                          Gisslan




Anafylaktisk chock

Som sagt så dippade jag rejält i förrgår. Det till följd av en utlösande faktor av drygt biologiskt slag, som i kombination med den totala dippen medförde att jag blev vansinnigt arg över att det biologiska egenvärdet alltid tycks ha företräde och att det då dessutom alltid är någon annans biologiska massa, trots total substanslöshet, som ska privilegieras. När komposterbar materia av detta slag tränger sig in i min livssfär leder det, förutom till katastrofala energimässiga förluster, även till att jag känner mig skyldig, tycker det hela är pinsamt och börjar rannsaka mig själv för att utreda om jag har anledning att ta på mig ansvar för den biologiska mångfaldens alla skiftningar och underliggande tolkningar i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Den aktuella händelsen var inte mer allvarlig än nån annan löjeväckande incident, men den var det som totalt fick bägaren att rinna över. Helt plötsligt upplevde jag mig kränkt, påhoppad i mitt privatliv, misstolkad, instängd och kontrollerad. Mitt utrymme i såväl den fysiska världen som i cyberrymdens alla hörn krympte radikalt och aktiverade mitt flyktbeteende big time. Boken 1984 svävade snabbt genom mitt medvetande, medan jag svärande över en stor del av biologins självklara centrering kände min begränsade energi och ansträngda optimism glida iväg som Bambi på hal is ut i ingenstans. Plötsligt kom frågan om hur all denna skiftande mängd organisk materia kan anses som högst värderad, viktigast och mest värdefull bland all materia av liknande karaktär oavsett om genomförd omvärldsanalys framhärdar med fakta som bör vara av vikt för utförda rollprestationer? Utvecklat på ett rätt invecklat sätt kanske, men trots detta en fråga som dröjde sig kvar i mitt medvetande.

 

Så igår fick jag celebert besök av mycket respekterad klokperson. Trött som jag var på det mesta, hävde jag ur mig allt om energiförlust, aggressioner och mina upplevelser av att flertalet framtida kadaver verkade ha muterat och numer tydligen tog sig befogenhet att bete sig på ett både helt sanslöst och extremt gränslöst sätt. Klokpersonen behövde inte ens fundera utan meddelade lugnt att jag hade rätt att vara arg, kränkt och allt möjligt annat. Sanslöst gränslösa beteenden av ovan beskrivna karaktär var tydligen till och med kategoriserat! Skamlöst beteende[1] kallas det, deklarerade klokpersonen. Det klingade på ett okonstlat vis rätt. Tänk dig, sa klokheten personifierad, att jag dansar in på en affär, skriker och gormar och beter mig illa. Tänk dig att jag kanske till och med slår nån på käften! Det som händer är att samtlig materia runt om kommer att dra sig undan, känna skam och tycka att hela situationen är uppenbart pinsam. Det är precis så du reagerar när olika biologiska enheter beter sig skamlöst mot dig. Du drar dig undan och det känns som det är pinsamt för dig och det är ett helt normalt beteende när någon av sammanhängande biologisk karaktär projicerar den egna skammen på dig. Klokpersonen fortsatte sitt deklarerande på sakligt vis med att meddela: dessutom är du totalt överkänslig mot såna beteenden, eftersom du redan är väldigt bekant med såna ageranden. Så eftersom du är totalt överkänslig fick du en allergisk reaktion när du utsattes för det, du fick helt enkelt en anafylaktisk chock. Och det är precis så du reagera varje gång du möter någon oformlig organisk massa med detta muterade beteende. Det du behöver göra är att hitta en vettig allergimedicin, för att kunna sätta en gräns och hänvisa dessa framtida kadaver dit de borde hålla sig, dvs. ifrån dig.

 

Ifall någon inte vet vad en anafylaktisk chock är, kan jag tala om att det är en livshotande överkänslighetsreaktion som påverkar flera organ i kroppen, ger blodtrycksfall och grumlat eller förlorat medvetande. Vid en anafylaktisk chock är snabbt insatt behandling av största vikt. Mhm, anafylaktisk chock alltså. Tja, det går det nog att likna det vid. I vilket fall som helst fick jag snabb behandling i form av inträde av klokperson och medföljande klokord i min livssfär. Kan tacksamt meddela att detta helande var en lisa för en energilös själ med livsleda. Tack vare detta har nu viss optimism återkommit, men eventuell energi kommer det trots högkvalitativa helande insatser att ta lång tid att återfå. Till och med den begränsade mängd energi som jag försöker upprätthålla nu för tiden, tar nämligen väldigt lång tid att återställa efter en anafylaktisk chock till följd av exponering för skamlösa beteenden från olika organisk, substanslös massa av muterad karaktär. Nåväl, ny mission alltså. Införskaffa allergimedicin!



[1] Förklaring till beteende av obegriplig karaktär, känt under begreppet skamlöst beteende, hos diverse organisk materia: Skamlöst beteende är en följd av en brist i förmågan att känna skuldkänslor, omtanke och omsorg om annat biologiskt material. Dess överdrivna självöverskattning står i yttersta kontrast till det omättliga behovet av uppskattning från övrigt material av samma karaktär. Att känna vid sin skam är en fiende till den egna grandiosa materiakärnan - därför måste alla känslor av skam föras över på någon annan enhet med komposterbart material. På så sätt kan bilden av "Det är inget fel på min materia!" bibehållas, oavsett vilket skamlöst beteende som helst. Med andra ord försöker dessa organiska komposterbara enheter genom att bete sig skamlösa mot andra, att skärma sin skam bort från sig själva. Detta genom att uppträda med utåtagerande provokationer, allt i syfte att antingen vinna andras beundran eller injaga rädsla.

 

Cybernatt leder till godmorgon

Cyberrymden innehåller ibland en del positiva överraskningar, som inatt när jag snubblade över den här låten. Gillar den absolut! Ett bra sätt att starta dagen på. Godmorgon, helt enkelt :)


Jaha..

Så mycket för min nyfunna rebellpersonlighet. Jag trampade någon på tårna, ovetandes, inte riktat och inte ens med mening. Nu är jag enbart trött, eller det är fel för det är jag alltid. Nu är jag ännu tröttare än vanligt och har tappat lusten totalt, så jag tror helt enkelt att jag lägger mig för dagen och struntar i det här. Japp, jag vet. Offrigt värre, so what? Jag är väl mänsklig och att vara ett offer verkar vara en av mänsklighetens största egenskaper. Jag joinar den grå massan en stund, tycker synd om mig själv och lägger trött ner ett tag.

Förutsägbart!!!!!!!!!!

Godzilla, stjärnstoff och översvämning

Denna natt som nästan alla nätter är sömn nåt jag har hört om, mytomspunnet och mystiskt, och definitivt inte en del av min värld. Nåja, utan nätter inga stjärnor. Och stjärnorna är vackra, väldigt vackra till och med. Även de stjärnor som är i mänsklig gestalt.

För att fatta mig kort (utvecklar senare.. kanske), har fokus legat på storhet istället för problem, på lösningar istället för offerroller och på att sätta andra människor högt. Mycket har avhandlats, kaffe har flutit, solen har skinit, hår flugit, presenter mottagits och planeter snurrat på i sina banor. Kosthållningen har varit förkastlig, informationstekniken urladdad, husgudarna svinaktigt underbara och svinen gudomligt suveräna. Dessutom har ett duschdraperi delvis skiftat färg och det har en del ljushuvuden med. En bra dag, en härlig dag och en jobbig dag. Jobbig för att Henke skulle ha fyllt 19 år imorgon om han fortfarande varit i livet. Jobbig för att kära döttrar saknar och är ledsna och för att det inte finns något att göra som förändrar det hela. Jobbigt för att tårkanaler översvämmats i plural och krackelerade hjärtan trängt sig fram till ljuset, men även otroligt och magnifikt eftersom ödmjuk styrka, kärlek och mod idag och som alltid deltagit i sublim form. Dessutom har en förunderlig upptäckt i form av Godzilla E gjorts, vilken med nöd och näppe undgått dissekering. En stor och glad dag, en ledsen dag och en dag fylld av stjärnstoff. Kort och gott, en dag som innehållit liv och inte bara överlevnad.

Skrattar bäst..

Godmorgon, solig morgon och helt strålande sömning morgon. Tänker därför enbart citera nån eller något eller kanske inget.. I vilket fall som helst, den som skrattar bäst, skrattar först och sist men troligen även i sömnen. Med dessa extremt djupsinniga ord tänker jag åter krypa ner under täcket och njuta av måndagmorgonen på ett alldeles suveränt och totalt tidlöst sätt sätt :)


Svinbra vecka - en resume

För att få lite perspektiv på om något överhuvudtaget har hänt under den här veckan, från lördag 2012-03-03 till lördag 2012-03-10, bestämde jag mig för att göra en resumé helt enkelt.


Lördag 2012-03-03
Dagen började med att Camilla kom upp och väckte mig på ett alldeles underbart sätt för att höra efter om jag ville komma ner och äta frukost. När jag släntrade ner för trappan utbrast Camilla: - ser du mamma, vilken helt underbar dag! Kan man bli annat än på gott humör då? Därefter frukost tillsammans med Camilla och Eve, efter en stund anslöt sig även Johanna till oss. Efter frukosten startade dessa tre tjejer en revolt mot världens fulhet, eller i alla fall mot det som är fult i världen. Den bestod i inköp av enorma asfaltskritor och såpbubblor. En stor del asfal dekorerades därefter av dessa tre levnadskonstnärer, som dessutom verkade mycket nöjd med inledningen av dagen.





Därefter planeras fortsättningen på denna strålande dag. Efter en del idéer hit och dit bestämdes det att vi skulle åka till Toves föräldrar som är bosatta cirka 7 mil från vår ort och hälsa på. Vi fick ta två bilar för att alla skulle kunna åka med, men det var helt ok. Kalasroligt att få träffa dem, det var obeskrivligt länge sen det inträffade, så ett enorm bra initiativ av tjejerna.

Väl framme serverades fika, naturligtvis med en ansenlig mängd kaffe. Underbart!



Kan väl informera om att vi även fick med oss en enorm bur hem. Trots att dagen var alldeles strålande trevlig, var energin som bortblåst vid hemkomsten, så en lugn hemmakväll var vad som stod på menyn. En lugn hemmakväll med middagsservice. Camilla och Eve gjorde suveränt god mat, fläskytterfilé, potatis och sås. Det var en lyxig avslutning på dagen!

Söndag 2012-03-04
Dagen började lugnt och avslappnat. Kaffe ingick naturligtvis, men det var väl det mest energirika som hände till att börja med. Eftermiddagen innebar påhälsning hos familjen Lilla Blad. Där serverades förutom kaffe även kombinerad lunch/middag. Supergott! Ännu en dag med maten serverad, kan nästan inte bli bättre.



Kvällen innebar byte av vistelseort för Stormästarn. Ja just det ja, Stormästarn har ju inte blivit presenterad än. Det är ett svin, svin som i marsvin då, som vi lånade med hem från en väninna för nästan två veckor sen. En alldeles förtjusande liten varelse som älskar gurka. Nåväl, han fick då så klart flytta in i den enorma bur vi fått med oss hem från Toves föräldrar, vilket han verkade tycka var en rätt okej idé.



Måndag 2012-03-05
En typisk måndagsmorgon inledde den nya veckan. Morgonbestyr, frukost och skjutsa Emelie till skolan. Sen var det bara att åka hem och krascha. Ställde klockan på 12.55, för att komma upp i tid för att hämta Emelie efter skolan. Klev dock upp lite tidigare för att fika med Camilla, som kom med den alldeles utomordentligt bra idén att åka till en ort cirka sju mil bort för att inhandla en liten svinkompis till Stormästarn. Så fick det bli. Efter hämtningen av Emelie, precis när vi var på väg, kom mormor insvassandes. Naturligtvis kastade vi in henne också i bilen för lite svinaktiga affärer. Sen begav vi oss av, Camilla, Emelie, Eve, mormor och jag, på biltur i solskenet.



Väl framme på djuraffären visade det sig att av tre marsvinshonor tyckte Camilla och Emelie om varsin av dessa och jag vägrade att lämna det tredje, så istället för ett svin kom det sig att vi köpte tre. Tänk hur det är, en del svin är man beredda att betala för medan man är beredd att betala för att bli av med andra. Hm.. Nåja, förutom svinerierna i djuraffären blev det en liten sväng in på Kapp Ahl och naturligtvis även MC Donalds.

 

När vi så småningom entrade hemmets lugna vrå installerades de små svindamerna hos Stormästarn, men eftersom han är av manligt kön och därför mindre pålitlig tillsammans med små damer fick vi lov att ta gallret till hans gamla bur och ställa inne i den nya. Väl inburade i den mindre buren fick sen de svinaktigt söta små damerna bekanta sig med herr Stormästare. Han blev svinglad! Sprang fram till dem och pep i glädjeyra. Det gjorde nästan Emelie också, eller pep är nog fel ord, men hon babblade oavbrutet och glädjestrålande resten av kvällen. Ett svinbra köp med andra ord. Även husgudarna tyckte att det var intressant med de nya familjemedlemmarna. Eftersom vi ställt en skiva för dörren in till Emelies rum där svinen är, behövde de klättra så högt upp de kunde för att se. Det högsta de hade att tillgå för närvarande var Eve.

 



Tisdag 2012-03-06

Dagen hade samma inledning som måndagen, dvs. upp och fixa med Emelie, skjutsa henne till skolan och krascha. En skillnad var dock att Camilla hämtade Emelie efter skolan, medan jag fikade med Eve och prästen. Eftersom mina husgudar, Harry och Nova, alltid vill vara medelpunkten ser de naturligtvis till att bli det också. Den här dagen framförallt genom en gemensam attack av Eve, som sen övergick i mys vid köksbordet. När prästen for påbörjade jag mission impossible som det kändes, med andra ord började jag ta itu med disken. Turligt nog kom mitt psykbryt på besök, så en välbehövlig uppladdning av koffein inför fortsatt diskande blev därmed möjlig. Det är helt otroligt att en disk kan ta över ens hem och verka svälla till och med under tiden man diskar. Det visade sig i alla fall att diskbänken inte sett det sista av omvärlden, utan disken tog till sist slut precis som jag. Eftersom min energi inte direkt är tillräcklig för en dags aktiviteter, så var den slut efter disken. Jag rasade så klart ner några pinnhål igen och tappade tilltron till livet och världen en stund. Eller snarare under resten av kvällen och natten. En viss ljusning medförde dock Makokos besök. Makoko är en bedårande valp som Camillas kompis äger. Emelie formligen avgudar den lilla damen och jag måste erkänna att även jag är väldigt betagen. Hon kom då alltså under kvällen och hälsade på under några timmar. En mycket pussvänlig liten varelse, med en energi som inte går av för hackor.


Onsdag 2012-03-07

Som de flesta veckodagar gick jag upp med Emelie, skjutsade henne till skolan och for hem och kraschade. Jag hade fortfarande inte klättrat upp efter tisdagens ras, så till en början trodde jag inte att dagen skulle bli mycket att hurra för. Men det vände. Camilla hämtade Emelie efter skolan och när de kom hem inhämtades även posten. Emelie hade fått ett litet paket, dessutom adresserat till unga fröken. Hon blev himla glad. Paketet innehöll en badmössa i form av en haj, en lejonsmurf, glitterkonfetti och ett brev. Emelie blev på ett strålande humör och Camilla var redan sitt allra ljusaste jag, så det gick helt enkelt inte annat än att dras med. Jag masade mig därmed upp ur sängen och följde med mina mest älskade ner för fika. Dagen till ära dök även min granne och vän upp för kaffesurplande och babbel. Var en väldigt trevlig nystart på dagen. Medan vi satt där och njöt av livet kom en lastbil inkörandes på gården. Emelies nya madrass med tillhörande bäddmadrass visade sig bli levererad. Vi lät den stå i hallen en stund, medan ännu mer flytande gudomlighet inmundigades (kaffe så klart).

 

Där och då, mitt i allt kaffedrickande, bestämde vi oss för att ta en tur till ortens Ta till vara. En dusch och flertalet kaffekoppar senare begav vi oss iväg. För att egentligen inte behöva något, blev jag barnsligt glad över att hitta en gammal tvättbräda och ett gammalt skrivbord. Båda dessa inhandlades, men vi fick bara med oss tvättbrädan hem. Det gjorde inget. Bara vetskapen om dessa inköp var nog för att energin skulle öka något. Väl hemma började Emelie och jag därför med att städa åt de små svinen, städa Emelies rum och ta in nya madrassen. Vi möblerade om åt henne också och hon blev väldigt nöjd, vilket förtydligades än mer genom att hon förtjust sa: - Åh, det är som att komma till himmelriket! Kul! Vi avbröt bara våra förehavanden för att fika med två av familjen Lilla Blads medlemmar, som kom indundrandes genom dörren. Med rummet och svinburen klar bestämde vi oss för att chokladbollsbakning var vad som skulle göra en bra kväll till en awesome kväll. Vi avnjöt nöjt dessa i Emelies rum medan vi spelade fia med knuff. En mycket trevlig dag och kväll minsann.

 

Torsdag 2012-03-08

Det här var veckans allra värsta morgon visade det sig. Efter en natt med alldeles för lite sömn, tålde jag inga ljud och humöret var allt utom bra. Emelie var inte imponerad över morgonen, men fann sig tålmodigt i att jag inte var talvänlig. Efter att jag skjutsat Emelie till skolan var det bara att bege sig på blodtryckstagning. Det hade sjunkit och var inte skyhögt, men heller inte jättebra. Spelade ingen roll, jag tyckte det var bra att det går åt rätt håll. Därefter for jag hem och kraschade handlöst med löfte från Camilla om att hämta Emelie. Ingen klocka behövde därför ställas, utan sömn var det enda jag behövde fokusera på. Och det gjorde jag också, jag sov som en stock medan Emelie umgicks med svinen och Camilla och följde Camilla på träning. När jag väl klev upp fikade Emelie och jag, sen kom hennes pappa för att hämta henne inför helgens vistelse hos honom. Kvällen avslutades med att jag blev bjuden på hämtmat. Det var trevligt och gott, så trots en dålig början av dagen fick den ett ganska okej slut.

 

Fredag 2012-03-09

Jag vaknade vid 13-tiden av ett sms från grannen (dvs. Tove), med en inbjudan på frunch i form av paj. Både Camilla och jag vandrade nöjda över en sån start på dagen över till grannarna, naturligtvis i sällskap av de berömda husgudarna. Det var en suveränt god paj, dessutom och naturligtvis i kombination med kaffe. Vad mer kan man begära av en nyvaken fredag? Efter en stund kom även Johanna hem och åt även hon. Camilla och Eve började kolla på film. Husguden Harry såg Camillas sittande i soffan enbart som en service till för honom. Det var helt självklart att en av "mattorna" i huset begrep att han behövde ett huvudstöd. Något annan anledning kunde det helt enkelt inte finnas för henne att sätta sig där Harry behövde.

 

 

Efter frunchen var det hem och vila som gällde, med uppgjord plan om återträff lite senare. Camilla drog iväg och tränade tillsammans med Eve, efter träningen kom hon hem med hälsning från Tove om att vi var bjudna på middag framåt kvällningen. Totalt underbart. Så framåt kvällningen gick vi över till våra kära grannar igen. Middagen bestod av fläskfilé, potatisgratäng, haricots verts med bacon och haluomi samt sås. SÅ himla gott! All cred till kocken. Tove och jag drack även ett eller två glas vin, medan Camilla och Eve lånade bilen och drog iväg på egna äventyr. En riktigt, riktigt trevlig kväll!!

 

 

Lördag 2012-03-10

Det är helt obegripligt hur dåligt man kan må av ett par glas vin!! Dagen till ära är jag synnerligen beredd att skriva på nykterhetsrörelsens samtliga manifest. Eller vänta nu.. Det kan ju faktiskt vara en kombination med min totala energibrist som sammantaget lett till detta eländes mående. Nåja, det var det väl värt antar jag. I vilket fall som helst har dagen sovits bort. Det är straffet man får ta av en sen, men trevlig kväll. Väl på benen stärkte jag mig med kaffe i Toves sällskap. Vi satt här vid köksbordet hemma hos oss och tyckte att dagen allt kunde vara bättre. Inget blir bättre än man gör det, så vi bestämde med Camilla och Eve att vi skulle ta en pizza och filmkväll. Så en dusch och en filmhyrning (som var mitt och Toves uppdrag) senare, satt vi samlade uppe i Toves vardagsrum och åt pizza (Camillas och Eves uppdrag) och kollade på film. Var en väldigt mysig kväll. Vi såg två filmer, jag saknar dig och flickan från ovan. Jag saknar dig var himla bra och himla sorglig, så samtliga församlade utom husgudarna grät. Harry tog det hela med ro och somnade på min nacke, helt enkelt för att vara nära och för att han kunde. Goding! Efter filmkvällen var det inte mycket annat att göra än att traska hem, skriva dessa ord och sen blir det säng.

 

Resumén av veckan blir väl således: det har inte hänt särskilt stora saker, men det som har hänt har varit trevligt, mysigt och helt igenom bra. Trots att inga storslagna saker hänt, har det såväl gett som tagit energi. Nu är dock energinivån farligt låg och jag ser utslagen fram emot att få sova igen.

 

 

Husgudarna får porträttera den trötthet som en veckas aktiviteter kan ge. Med dessa bilder säger jag godnatt för idag.

Lilla huset på banvallen

Det går inte att styra livet - bara att välja hur man ska förhålla sig till det.

RSS 2.0