Så trött, så sömnlös

Så trött och ändå så vaken. En av en mängd oönskade effekter av att vara deprimerad, har jag lärt mig. Det spelar ingen som helst roll om jag klivit upp tidigt eller sent, sovit många timmar eller inga timmar alls. När natten kommer är jag vaken. Ibland, som inatt, lyckas jag somna en stund innan nattens oändliga timmar i ensam vakenhet börjar. Ofta tycker jag om nätterna och tystnaden som gör att alla tankar faktiskt låter sig tänkas ostört och oavbrutet, alla stjärnorna och lugnet som råder. En del gånger avskyr jag dock dessa nattliga timmar av mental terror när alla tankar jag inte orkar tänka, tränger sig på och gör livet outhärdligt igen. Varje natt önskar jag mig sömn för att orka med dagarna bättre, varje natt är jag vaken.

 

Naturligtvis har jag fått sömntabletter och naturligtvis sover jag av dem, men det är en dyrköpt sömn. Dyrköpt eftersom nästkommande dag därmed är dömd att genomlevas i total utmattning och utan tillstymmelse till såväl initiativförmåga som ork eller vilja att genomföra nåt. Därför använder jag enbart dessa små, men kraftfulla piller när ångesten över livets framfart tar över och får mig att vilja krypa ur mitt eget skinn, försvinna bort och att nästan inte orka med en sekund till i min egen närvaro. Dessa piller som får mig att sova tungt, tyst och drömlöst. Piller jag bara använder när jag inte orkar höra alla hemska sanningar en enda sekund till, utan att slitas sönder, krackelera och helt gå under. Så i min värld betyder flykt inte att bege sig iväg under skumma förhållanden. I min värld är det ett litet piller, som ger mig möjligheten att försvinna en liten, liten stund. Men som sagt, dessa piller är exklusiva flyktmöjligheter som, förutom mental vila, leder till en nedåtgående spiral. Nämligen ger mindre ork även mindre motståndskraft mot alla tankar, all ångest och alla minnesbilder som hjärtat inte orkar med, men hjärnan försöker bearbeta. Därför är många nätter ofrivilligt vakna och i väntan på sömn, istället för drömlöst, dyrköpt och tungt sovande.

 

Det finns en hel del vackert att titta på nattetid. Är det inte stjärnor, kan det som inatt vara himlens oefterhärmliga sätt att försiktigt övergå från djupaste mörkblått till ljust gråblått innehållandes ett löfte om en ny dag. Många vackra små mirakler och reflektionstid av bästa kvalitet är nätternas gåva till dem som är vakna. Så inatt, som många många andra nätter, tittar jag på allt det vackra och låter mina tankar vandra till allt som trots allt är bra, till allt som varit bra och till framtiden som jag hoppas ska föra med sig nåt bra. Det vore förstås en osanning av stora mått att påstå att mina förhoppningar, trots all nattlig storslagenhet, ändå innefattar ytterligare några timmars sömn inom en väldigt snar framtid.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Lilla huset på banvallen

Det går inte att styra livet - bara att välja hur man ska förhålla sig till det.

RSS 2.0