En tid efter Henkes död fick vi änglarna på bilden ovan, som gåvor. Emelie gillar dem och har gjort det hela tiden sedan vi fick dem. Hon gillar även att shoppa och hennes senaste inköp bestod av pojken i mitten av bilden. Emelie köpte honom för att, som hon sa, han var så lik Henke.. i håret, på byxorna och tröjan och så berättade hon att hon bestämt sig för den med ett hjärta av guld, eftersom Henke var så snäll. Sen frågade hon med huvudet lite på sned: - kan den stå bredvid änglarna på skåpet? Så klart att den kan.

Emelies inköpta pojkfigur är lite lik Henke och Henke var snäll, så hon hade alldeles rätt i det hon sa min underbara Emelie. Min Emelie som ständigt försöker hitta sätt att hantera att två av hennes syskon är borta. Ibland genom att vara ledsen, ibland genom att prata och fråga om dem, ibland genom att titta på kort eller rita bilder av dem och ibland, som för inte så länge sen, genom att köpa nåt som påminner om dem. Hon är stark min Emelie och hennes olika sätt att försöka förhålla sig till vad som hänt är kreativt, strålande och så klokt. Det är fantastiskt att se henne, min Emelie, som bara är nio år, men som ändå hela tiden väljer att leva istället för att bara överleva och för att kunna göra det måste hon försöka hitta nåt bra sätt att förhålla sig på. Så ung, så stark och redan så klok. Det går inte att vara annat än förundrat imponerad och rörd. Vilken otroligt strålande liten dotter jag har.