Precis så skulle det vara, i den bästa av världar skulle en del människor helt enkelt hålla sig i sin värld och inte ens veta om vart min värld låg. Eller det kanske skulle stävja nån utveckling, för det är väl genom kriser man växer sägs det. Det är bara det att efter förlusten av Carro och Henke, känns en del kriser rent ut sagt löjliga eller bara extremt onödiga. Man ska vara rädd om sin energi och en del saker eller personer är inte värd att slösa någon energi på. Med det inte sagt att dessa människor är sämre på något vis, de är bara inte särskilt kompatibla med min värld längre. Trots det löjeväckande i vissa situationer, kan jag uppenbarligen inte låta bli att påverkas och en sån dag var det idag. Via ett telefonsamtal fick jag information om agerandet från en oundviklig maktmänniska, ett agerande som ger vissa inskränkningar i en del av min värld. Jag kände mig först helt oförstående till själva handlandet och tänkte för mig själv, hur är det möjligt att en del inte har annat för ögonen än sitt eget lilla skinn och all prestige de måste försöka upprätthålla? Eftersom det inte krävs så mycket längre innan grundvalarna i min lilla värld skakas om, blev jag förutom häpen både arg och ledsen av det jag fick höra. Irriterad hörde jag mig själv muttra att det är extremt underligt att en del tillåts bete sig hur som helst, utan att någon törs säga till dem och skulle någon säga åt dessa personer vet jag inte riktigt vilka sanktioner som skulle komma av det. Alla sanktioner behöver inte vara av det väldigt tydliga slaget, utan kan ha utseendet av trevlighet och det rätta sättet att bry sig om officiellt, medan det kan slå tillbaka ganska hårt men osynligt för de flesta i omgivningen. Nonchalans, "glömska" när det gäller att vidareförmedla information, förlöjligande, förakt, gliringar eller att vara den med tolkningsföreträde och baktala någon annan på ett nedvärderande men skickligt manipulativt vis är också kännbara sätt att straffa ut någon på. Speciellt om denna någon är i en beroendeställning och den sanktionerande personen har det officiella tolkningsföreträdet. 

All denna makt till ingen allmännytta, bara en nedåtgående spiral för samtliga som kommer i närheten av denna kraft. Kanske en del av min otroligt starka irritation beror på att personen i fråga till en början var någon jag beundrade, men som sakta men säker förlorade sin position som beundrad till följd av sitt beteende. I min värld är det inte alldeles ok att inte stå för det man gör, inte ha någon som helst självinsikt, inte tåla ifrågasättande, sakna ödmjukhet, utge sig för att vara nån man inte är eller att hålla sin egen rygg fri på bekostnad av vem som helst annan. Det är nämligen min upplevelse av personen ifråga, inte sagt att det är den sanna bilden av den här personen, men det är min bild. Fast det var som sagt inte det från början och det kanske är mina egna förväntningar som varit för höga och det är därför personen rasat och dessutom rasat väldigt hårt. Hur det nu än är, har jag förlorat all respekt och tillit för den här personen och det enda jag känner numer är misstro. Så gott som varje gång jag hör något om personen har denne gjort nåt mindre vänligt.. alltid! En skrämmande tanke med det hela är möjligheten att jag ägnar mig åt spegling. Jag tror inte det, men övervägandet bör ändå göras.

Nåväl, hur det än är så bör ett annat förhållningssätt framarbetas. Arbetet med detta är redanpågående och har varit ett längre tag utan några riktiga framgångar, men plötsligt händer det! Fram till dess tänker jag meditera över klokorden från repekterad klokperson: det är helt enkelt en merit att inte vara omtyckt av en sådan person. Med dessa ord och en förhoppning om skilda världar framledes, tänker jag nu krypa i säng. I morgon är det nämligen en väldigt speciell dag, vi ska överraska Emelie som fyller år på söndag :)