Det kan bli bättre

Depression är inte ett tecken på svaghet,

utan en påföljd av att den drabbade tvingats vara stark för länge.


Carro var deprimerad, svårt deprimerad. Efter Carros död drabbades jag av depression, då i måttlig variant som det heter på fackspråk. Efter Henkes död förvärrades min depression och är numer och sedan lång tid tillbaka, graderad till recidiverande depression utan psykotiska inslag, svår. När Carro var i livet förstod jag inte hur dåligt hon verkligen mådde. Jag såg det naturligtvis, men jag förstod aldrig hur jobbigt det är att må så dåligt att det knapp går att hålla sig kvar i sitt eget skinn. Jag kan än inte säga att jag fullt förstår, men jag kan ana hur hon hade det min Carro och hon hade det inte lätt med allt det dåliga måendet, all den ångesten och all den oförståelsen som hon mötte.

 

Depression är ett svårt ämne har jag kommit att tycka. Många, ibland även jag, slänger sig med begreppet ”jag är deprimerad” eller ”fan va deppig jag blir” när något går emot. Det är bara det att begreppet inte på något vis är i närheten av sin rätta innebörd använt på det viset. Depression är en psykisk sjukdom, den är allvarlig och överdödligheten är hög. Det är många som lider av depression som så småningom tar sitt liv. Carro var som sagt svårt deprimerad, eller som det hette då: hon var ”bara” deprimerad. Depression tas inte alltid på allvar eller ger den riktiga förståelsen som behövs, i alla fall var det så för Carro. Hon var ”bara” deprimerad, men jag såg vad depressionen gjorde mot henne medan hon levde och jag vet att hon numer är död till följd av just sin depression. Carro är död fast hon hade hela livet framför sig, eller som Emelie sa: tänk om Carro bara hade låtit bli att döda sig, då hade det i alla fall inte varit två i familjen som är döda. Till skillnad från Carro får jag mycket hjälp, stöd och förståelse av åtminstone de flesta instanser jag har att göra med. Skillnaden mellan den hjälp Carro fick och den jag får är milsvid. Carro ansågs ofta som bråkig och besvärlig och som att hon borde skärpa sig, hon blev synnerligen stämplad i vårt lilla samhälle. Hade hon fått den hjälp hon behövde från början, hade hon antagligen varit i livet idag. Efter allt för många misslyckanden, för många år av så otroligt dåligt mående orkade hon inte se ljust på livet längre. Vad som händer när någon inte orkar se nåt ljus i mörkret är väldigt tydligt vid det här laget, i alla fall för mig och i alla fall när det gäller Carro.

 

Så av en slump ramlade jag in i cyberrymdens lilla rum för TV 3 play och hittade serien ”Livet blir bättre”. TV är annars inget som styr mitt liv på något vis. Det är inte heller nåt jag har någon större koll på. Jag följer inga serier och jag är inte uppdaterad i vad som sänds. Det medför naturligtvis att en del intressanta program missas, som ovan nämnda serie. Bland annat delar en kvinna med sig av sin historia om hur hon, som hade lyckats med allt och nått sina mål, blev deprimerad, försökte ta sitt liv men fick hjälp att komma tillbaka och lever nu ett bra liv. Kvinnan jag pratar om är Emma Ingelström och programmet jag nämnt går att se här.

 

Det ger hopp om att det går. Det går att må bättre och det går att få hjälp och det är helt suveränt att det sänds på TV, så det förhoppningsvis når ut till många av dem som behöver den hjälpen. Så trots att dessa program i nämnda serie tar upp tunga ämnen, anse jag att det är en underbar programserie. En serie som ger känslan av att det finns en möjlighet, det går att få det bättre!



Kommentarer
Dottern

Först och främst vill jag beklaga din förlust. Sen vill jag tacka för din kommentar :)



Det är bedrövligt att sjukvården i Sverige 2012 får lov att vara så dålig som den är. Hjälper just nu en ung kille som skrevs ut från psyket, med samma ordination, för att sedan lämnas i sin lägenhet utan fortsatt läkarkontakt eller uppföljning. Det är helt fruktansvärt. Läkarvården/psykvården ger jag inre mycket för.



Du skriver väldigt bra! Kramar

2012-05-19 @ 10:55:55
URL: http://nollsuicid.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Lilla huset på banvallen

Det går inte att styra livet - bara att välja hur man ska förhålla sig till det.

RSS 2.0