Redan från start gick dagen i trötthetens tecken. Trots sol, värme och sommarkänslor var varken energin eller humöret på topp. Min samtalskontakt alias psykbrytet kom på besök. Det är en klok kvinna, som både kan bryta ner det som ska brytas ner och se helheten i sånt som bör betraktas ur ett helhetsperspektiv. Idag gick samtalet mellan allt från arbetsgivare till trötthet och lyster i ögonen. Efteråt, trots att det var ett bra samtal, var energin om möjligt ännu lägre. Inte ens mina matlagningskonster avhjälpte denna otroligt enerverande åkomma, utan energin var fortsatt låg när jag så äntligen knallade iväg till ortens gym för trivsam rehabtid. Det är alltid trevligt där och personalen är suverän, varför tiden kändes kort innan det var dags för kort mellanlandning hemma innan det var dags för afrodans. Där och då hände det. När jag så stod där och svängde på höfterna och stompade med fötterna började humöret att vända. Endorfinerna vaknade till något lite och det var vad som behövdes för att kvällen skulle bli riktigt bra. Det var ett himla roligt pass och det var en väldigt mysig nervarvning och stretch, så efter passet vandrade jag nöjd och på ett relativt bra humör hem i sällskap med Camilla och Eve. Kvällssolen värmde, fåglarna kvittrade och livet kändes helt okej. Säga vad man vill om träning, men det är i alla fall suveränt för humöret.