Så mycket för min nyfunna rebellpersonlighet. Jag trampade någon på tårna, ovetandes, inte riktat och inte ens med mening. Nu är jag enbart trött, eller det är fel för det är jag alltid. Nu är jag ännu tröttare än vanligt och har tappat lusten totalt, så jag tror helt enkelt att jag lägger mig för dagen och struntar i det här. Japp, jag vet. Offrigt värre, so what? Jag är väl mänsklig och att vara ett offer verkar vara en av mänsklighetens största egenskaper. Jag joinar den grå massan en stund, tycker synd om mig själv och lägger trött ner ett tag.