Förlegad kameleont

Rehabiliteringsansvar, arbetsmiljölagen, arbetsmiljöverkets föreskrifter, socialförsäkringsbalken, policys, särbehandling, rättspraxis och avstämningsmöten är ord som för närvarande cirkulerar i min värld. Eller de har cirkulerat i min värld ända sen jag återgick i arbete efter Carros död, fast mestadels som substanslösa ord av enorm vikt.. i alla fall i olika policys. Det är förunderligt hur ord som inte skiftar innehåll eller betydelse ändå kan skifta så enormt när det gäller vilken vikt det läggs vid dem. Det är även väldigt förvånande att dessa ord aldrig verkar ha någon tyngd överhuvudtaget när de på något vis skulle kunna vara användbara i praktiken. Nej dessa ord är synnerigen underliga ord, som ständigt skiftar i tyngd beroende på dess omgivning. Vid närmare eftertanke har dessa ord, som trots allt bara är ord och därför bara blir det man gör dem till, väldiga likheter med en kameleont. Kamleontord, med andra ord.

 

Fast det är egentligen att göra det alldeles för enkelt. En kameleont skiftar inte bara färg efter omgivningen, utan framförallt styrs färgen av temperament och sinnesstämning. Med andra ord så skiftar kameleonten färg efter humör och humöret skiftar efter andra kameleonters färg. Kameleonter är ensamvargar och vistas två eller flera kameleonter på en alltför liten yta är risken överhängande att de kommer att skada varandra illa. De kan samexistera med andra ödlesorter, så länge dessa inte är för små och då riskerar att ses som en mumsbit för kameleonten. För att den ska trivas bör det finnas växter och grenar där den kan klättra. Värt att nämna är också det faktum att man inte bör handskas med en kameleont mer än nödvändigt.

 

När ovanstående ord sätts i relation till kameleontens karaktäristika, blir det åter tydlig att orden bara är ord. Den varierande tyngden beror inte på orden i sig utan på omgivningens användande av dessa ord utifrån sinnesstämning och temperament. Så är det naturligtvis, det är omgivningen som får dessa ord att verka mer eller mindre betydelsefulla efter såväl humör som behov. Så med andra ord är det inga kameleontord. Är det då kameleonter som använder sig av orden? Med tanke på raden likheter, de klättrar, tål ingen konkurrens – åtminstone inte av en värdig motståndare i form av någon med lika beteende, de skiftar färg och man bör inte handskas med dessa mer än nödvändigt, så går de kanske att härröra dessa ordanvändare till om inte ödlesläktet så i alla fall till nån form av kameleontföreneing för de som lever efter dessa reptilers principer.

 

Det går att utläsa i samband med ett av orden, rehabilitering, att för att resultatet av en rehabilitering ska bli så bra som möjligt ligger ett stort ansvar på den som ska rehabiliteras. Den egna motivationen och viljan är en förutsättning för ett lyckat resultat. Nästa fråga blir av naturliga skäl, hur upprätthålls motivationen och viljan hos en liten ödla tillsammans med en kameleont? När allt kommer omkring finns det inga ord som är användbara mot dessa medlemmar i kameleontföreningen, eftersom de har stor kompetens vad gäller att använda sig av orden efter sinnesstämning, humör och behov. Nej, det som återstår är att avgöra om man som liten ödla ses som en mumsbit eller som någon en kameleont kan samexistera med. Om det verkar luta åt samexistens, vilket antagligen inte är särskilt vanligt förekommande, så gäller det att ha en tydlig strategi. En strategi för att varken bli stor på sig och försöka gå med i nämnda kameleontförening, vilket omedelbart kommer att leda till att någon skadas allvarligt, eller att förminska sig så man ses som en mumsbit och blir slukad. Det handlar därmed om ganska svåra avgöranden, en svår balansgång och stora svårigheter att hitta en källa till motivation och vilja för samtliga som av olika anledningar inte har något annat val än att hantera befintliga medlemmar i kameleontföreningen. Just begreppen motivation och vilja har på försök införts vid ett flertal empiriska studier, utan någon som helst framgång. Det närmaste dessa studier har kommit ett positivt resultat har varit en svag indikation på ett ändrat synsätt på de försöksobjekt som ingått i studien, hos befintliga medlemmar i redan nämnda förening. Nämnda försöksobjekt har vid dessa tillfällen antingen blivit slukade eller allvarligt skadade, varför diskussioner om att starta ett säkerhetsarbete för att förhindra upprepning av dessa negativa konsekvenser nu pågår.

 

Något mer som är av vikt att nämna om kameleonter, är att de framförallt lever i den så kallade gamla världen. Ett rätt intressant faktum, satt i relation till befintlig kameleontförening. Kan det innebära att medlemmarna i nämnda förening inte bara är reptiler, utan dessutom förlegade? Det är något som framtida studier får avgöra.

 



Kommentarer
majan

kameleonter kan ju inte gömma sig i all evighet, förr eller senare så ramlar den ner.

2012-03-28 @ 20:40:39
Ulrika

Något som är värt att veta är att när en kameleont ramlar ner, slår den sig oftast hårt på grund av den höga fallhöjden. Dessa fakta framgår inte av vare sig kameleontföreningens stadgar eller policys, utan är ett väl dolt fenomen. Som alla reptiler är även kameleonten beroende av att sola sig i solens strålglans och så länge detta behov är tillgodosett, kommer inte heller någon av föreningens aktiva medlemmar att medge några negativa effekter av detta reptilaktiga leverne. Det till följd av rädslan för att tappa färgen inför övriga medlemmar eller bli uteslutna ur föreningen. När ett fall väl inträffar skiftar kameleonten konstant färg i kombination med kraftiga vibrationer från deras mycket långa, klibbiga tunga som avger en högljudd klagolåt, i syfte att förvilla alla omkring sig att tro att de är det utsatta bytesdjur som behöver beskydd till varje pris. De har antagligen rätt i att de behöver beskydd. I samma ögonblick som en kameleont får syn på en fallen artfrände kommer den att tillintetgöra denne så till den milda grad att ett liv i strålglans aldrig mer kommer att vara ett alternativ.

2012-03-28 @ 23:45:57
URL: http://ninjasoul.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Lilla huset på banvallen

Det går inte att styra livet - bara att välja hur man ska förhålla sig till det.

RSS 2.0