Dagen har bestått i möte, fika, möte, träff med Tove, träff med morsan och en dator, tvätt, möte med sorgegrupp och sen träff med meditationsgruppen. En bra dag, en jobbig dag och en utvecklande dag. En dag som har gått i de mänskliga mötenas tecken.

Mänskliga möten.. Idag har jag funderat lite över just innebörden i ordet möte. När möter man en annan människa, jag menar verkligen möter den människan, inte bara träffar? När händer det där magiska som egentligen bara kan hända de gånger man möts på samma nivå, när man respekterar varandra, ger varandra utrymme och känner viss förståelse för vad den andra pratar om. Går det ens att känna en sån förståelse för någon annan, om man inte har samma eller liknande erfarenheter själv? Återigen tänker jag på Carro och på hur jag inte kunde förstå när hon gjorde sig själv illa för att hon mådde dåligt. Det kanske är så, för att kunna möta en människa där hon är, måste man själv ha varit i en liknande situation för att överhuvudtaget kunna hitta igen den punkt det går att mötas på. Tål att tänkas på.