Påsk igen

Ännu en påsk, utan att hela familjen är samlad. Ännu en påsk när traditioner inte längre betyder särskilt mycket, för de traditioner vi brukade ha brukade vi ha tillsammans.. Vi.. Carro, Camilla, Henke, Emelie och jag, vi skapade våra egna traditioner som vi höll oss till vid påsk, jul, födelsedagar och midsomrar. Nu när allt har hänt, när Carro och Henke är borta känns det inte lika viktigt att hålla på våra traditioner längre. Vi som vi var är inte längre kvar, utan nu försöker Camilla, Emelie och jag skapa oss ett nytt vi. Det blir inte lika, saker som tidigare var viktiga är inte lika viktiga och traditioner vi alla hade tillsammans blir mer en påminnelse om vilka vi var en gång men inte är längre. Traditioner som är mycket mer en påminnelse om den tomhet Carro och Henke lämnat efter sig, än något positivt, familjärt eller nära. Det är bara ett sätt att ytterligare tydliggöra hur tomt det är när två av stolarna numer är tomma och hur halva vi, som i det vi vi var, är.

Så den här påsken åker Camilla till Branäs för att umgås med sin pappa. Emelie och jag är ensamma hemma idag och vi har gjort allt annat än påskpysslat. Emelie är sjuk och har ingen energi alls, dessutom har hon nog smittat mig för även jag börjar känna av halsen. Vi har ätit potatisgratäng och fläskytterfilé och inte ett enda ägg. Inte särskilt traditionellt påskigt, men ganska mysigt ändå. Vi dukade med levande ljus och servetter och satt här bara Emelie och jag och var helt nöjda med det. Senare ska vi käka chokladpudding och kolla på film. Jag och Emelie, med Camilla på vift, ska vi i vårt nya vi göra allt som inte är traditionellt påskigt, men som ändå är tillsammans. Vi tillsammans, för det är det enda som är riktigt viktigt numer, det är att vi är rädda om den tid vi har tillsammans och har vett att uppskatta den så mycket det bara går. Det gör inget om vi inte sitter ihop under påsk längre, det är viktigare att vi har vardagar där vi är rädda om varandra. Känslan av att vart vi än är, på samma ställe eller inte, så är det vi mot världen - vi som i vi i vår familj. Det som är kvar av vår familj, vår nya familjekonstellation. Vi mot världen, eller förhoppningsvis hellre vi tillsammans i världen.


Kommentarer
Helene

Jag har läst din blogg ett tag. Jag beundras av ditt sätt att sätta ord på allt och formulera dej så bra.

Du måste vara så stark som orkar detta! Ni har gått igenom så mycket!

Många kramar från Helene

2012-04-05 @ 19:29:41
URL: http://heleneeriksson.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Lilla huset på banvallen

Det går inte att styra livet - bara att välja hur man ska förhålla sig till det.

RSS 2.0