Istället för brevduvor


Jag och Henke som trängs i framsätet på en kort biltur, inför sista semestern
vi hade tillsammans som en hel familj. Carro har tagit kortet.

Henke var rädd för fiskmåsar. Han tyckte att de var något av det läskigaste man kunde råka ut för på ett par havsslipade klippor eller en sandig badstrand. Vi delade inte den uppfattningen. För mig betyder måsar nåt positivt, som att det kommer en sommar och nu för tiden betyder de även en närhetskänsla till Henke. 

Igår (tisdag) kom måsarna. De flög så högt att det enda som bevisade att de kommit, var deras skränande sånger som med jämna mellanrum svepte ner mot den lerigt våta marken. Idag var det sol och blå himmel och måsar som faktiskt var synliga där de stolt seglade omkring och skränade ut sin närvaro. Under husgudarnas sedvanlig kvällsäventyr efter järnvägsspåret i hopp om att hitta något nytt doftspår att helt galet försöka följa, lunkade jag med och ägnade mig samtidigt åt nåt helt annat än suspekta dofter. Jag studerade den som alltid lika vackra stjärnhimlen, när de åter dök upp i mitt synfält. Fria, vackra och så vita att det nästan såg ut som om de strålade ikapp med stjärnorna. Måsarna tog uppenbarligen en kvällstur de med, kanske för att se på stjärnorna eller antagligen för att ägna sig åt nåt mycket mer måsaktigt än så. Vad det nu än var som fick dem att flyga runt och visa upp sig mot den svarta kvällshimlen, medförde synen av dem en varm känsla som spred sig i kroppen samtidigt som ett leende började leka i ena mungipan. Där flög de i all sin måsighet och bara vidareförmedlade känslan av en kommande sommar genom sin blotta närvaro. Så vackra, så underbara och så mycket påminnelse om Henke.

Ibland kan en och annan mås faktiskt komma med ett meddelande. Ibland bara om att det är vår på riktigt, ibland om att sommaren faktiskt är på väg och ibland om en så väldigt efterlängtad närhet till min så väldigt saknade son.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Lilla huset på banvallen

Det går inte att styra livet - bara att välja hur man ska förhålla sig till det.

RSS 2.0