Grattis Henke

Nu är det andra året vi inte är uppe tidigt den 13:e mars för att sjunga falskt, ge present (antagligen i form av en Peace and Love-biljett med camping) och servera Henke frukost på sängen. I dag skulle min älskade son ha blivit 19 år om han hade varit i livet. Det känns hårt för ett sargat  modershjärta att inte kunna gratulera sitt barn och se honom växa upp. Såna här dagar blir det ännu lite tydligare. Han hade hela livet framför sig! Henke skulle ha blivt 19 år idag, men hann bara bli 17 år innan han dog. Det är inte rätt att det ska vara så. 

Vi har inte varit till kyrkogården, Camilla, Emelie och jag. Vi vill nästan aldrig åka till kyrkogården. Det är hårt att se Carros och Henkes gravar med den gemensamma gravstenen med kort på dem, men allra hårdast är det att läsa deras namn.. på en gravsten?!! Den hårda sanningen slår alldeles för hårt mot våra oskyddade inre för att vi ska kunna motivera oss att åka dit särskilt ofta. Det känns ändå inte som om de är där. Istället har vi tänt en lykta på vår trapp och sänt Henke grattistankar till vart han nu befinner sig. Han ska bara veta hur otroligt saknad han är. 

SÅ det är vad jag har att säga för dagen. Kort och gott: Grattis Henke vart du än är på din 19-års dag. Kom ihåg hur mycket vi älskar dig och vet att vi saknar dig alltid. Puss & Kräm min kära son <3




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Lilla huset på banvallen

Det går inte att styra livet - bara att välja hur man ska förhålla sig till det.

RSS 2.0