Med hänvisning till mitt förra inlägg, "sorgligt".. Satt här i godan ro, sippade kaffe och läste runt i lite av nätets oändliga utbud. Rätt som det var ramlade jag in på en sida, Svenska institutet för sorgebearbetning, och hamnade där på en sida med artiklar, reportage, uppsatser mm. Jag startade förstrött det reportage som var högst upp på sidan och lyssnade till en början till vad jag upplevde var en del självklarheter. Rätt som det var spetsade jag ändå öronen. Hade jag verkligen hört rätt? Jag backade reportaget en smula och lyssnade igen. Jodå, där var det igen:"det viktiga är att inte förneka och att inte fly, utan att tillåta sig att känna. När allt kommer omkring så är det sorgen som läker sorgen".

Wow! En del av det jag skrivit i gårdagens inlägg var: "För att jag ska orka välja att leva gång på gång går det inteatt förtränga och skjuta undan hela tiden. Sorgen måste få ta sin plats, komma fram, riva upp det man helst av allt önskar vore en hemsk dröm och bearbetas. För att kunna leva måste man nämligen både tillåta sig och våga släppa fram sorgen i alla dess former". Det kan låta löjligt, men det bjuder jag på. För i min lilla värld kändes det bra att få lite bekräftelse på att det jag tänker, hur jag handlar och förhåller mig inte är alldeles tokigt, utan snarare mer lite rätt. Så skönt! Uppenbarligen är jag emellanåt en ganska klok människa ändå.