Carro & Emelie


Igår skickade Carros vän Marre ett kort till mig på Carro och Emelie som bakar. Älskade ungar! Blev glad, blev ledsen och blev tacksam för att jag fick den skickad till mig. Emelie blev jätteglad, åh det är jag och Carro sa hon strålande. Camilla tyckte om den, Eve gillade den och jag gillade den mycket. Samtidigt är det så sorgligt att se. Där var hon, min Carro, mitt i livet med vad allt det innebär och bakade med sin lillasyster. Hon brukade baka, måla och pyssla med Emelie. Hon gjorde det fast hon inte var på topp i livet för att hon tyckte om att göra saker med Emelie, tyckte om att pyssla och tyckte om att vara huslig. Så var hon min vackra Carro, strulig, skör, ledsen, deprimerad men också underbar, kreativ, huslig, intelligent, älskade julen, älskade sina syskon, älskade mig, ärlig, tydlig, hade en suverän humor, kunde diska upp eller städa bara för att glädja, fotograferade, duschade i timmar, färgade håret ofta, gillade katter, gillade Sherlock och hon gick genom sitt korta liv levandes. Naturligtvis hade hon dagar när hon bara överlevde, försökte vila efter alla turer, men ofta ofta gjorde hon saker som en person som verkligen lever gör. Beundransvärt!

Tänker många gånger på det hon sa, det jag efter hennes död läste i hennes dagböcker. Den här världen är bara skit. Är det ingen mer än jag som ser hur den verkligen är? Det är en hemsk värld, en förljugen värld, en värld full av massa spel och lögner, ser folk verkligen inte det? Jag förstår hur hon menade. Nu förstår jag faktiskt hur hon menade. Världen i sig är glittrande, vacker, magisk och en gåva, det är en värld att leva i. Däremot är alla mänskliga fulspel, all prestige, maktkamp, våldshandlingar, egenvinning, lögner, svek m.m. bara fult, mörkt och hemskt - precis som Carro uttyckte på så många vis. Mitt i allt detta mörker som hon befann sig i var hon ändå ett lljus, ett ljus som en del dagar bakade bullar med sin lillasyster Emelie.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Lilla huset på banvallen

Det går inte att styra livet - bara att välja hur man ska förhålla sig till det.

RSS 2.0